Vi ska ta vara på våra hjältar

Vi bör hylla våra hjältar

Vi bör hylla våra hjältar

Mats Thelin, är spelaren som för alltid kommer att förknippas med #2 i AIK. Ingen annan spelare har haft detta nummer sedan Thelin la skridskorna på hyllan, det har Roger ”Roggan” Andersson sett till och det är väl så det ska förbli också, kan tyckas.

Vi pratar om hjältar och vad vissa spelare har gjort för klubben. Är det inte dags att vi börjar ta hand om dessa hjältar också. Jag tänker självklart på David Engblom, som jag på något sätt känner inte fick den hyllningen han var värd och framför allt så tänker jag på många av våra hjältar som var med och tog två SM-guld med AIK säsongerna 1982 och 1984.

För två säsonger sedan satte AIK upp kriterier för vad som krävdes för att få sin tröja hissad i taket. Det kändes som att man gjorde det för att just, David Engbloms tröja inte skulle hamna där. Många av oss supportrar blev otroligt besvikna på hur man från styrelsen bara körde över Engblom. Men om man nu ska gå efter dessa kriterier så finns det spelare som verkligen är värda att bli hyllade som hjältar och en av dessa är Mats Thelin

Det här är kriterierna för att få sin tröja hissad:

  • Genuin AIK:are
  • Stora meriter som spelare och ännu hellre medaljer i AIK och Tre Kronor
  • Haft stor betydelse för lagets prestationer i såväl AIK som Tre Kronor
  • Spelat betydande antal matcher i AIK
  • Andra faktorer som väger tungt är utmärkelser som stor grabb och Guldpucken

Vi är alldeles för dåliga i Sverige på att ta hand om våra hjältar och AIK är absolut inget undantag. Idag hänger det tre tröjor i taket. #1 Leif ”Honken” Holmqvist, #5 Bert Ola Nordlander och #11 Peter Gradin. Det borde vara fler och här kan du läsa om Thelins meriter

Mats ”Mördarn” Thelin

Mats Thelin

Mats Thelin

Mats Thelin är spelaren som gjorde sitt yttersta i AIK varje match, varje byte år efter år och som även förblev klubben trogen. Black Army myntade ”Mördarn” just för att Thelin alltid gick in stenhårt i sina dueller med motståndarna. Alla skulle veta att man inte tog sig ostraffat förbi honom.

När ”Mördarn” spelade fanns det fem Mats i laget, så det var inte helt enkelt att hålla rätt på varandra. I laget löste man det så att efternamnen blev det som användes och sedan dess har Thelin hängt med.

Mats Thelin började spela hockey som elvaåring i Farsta för det var det närmsta alternativet då familjen var bosatt där. Att det blev AIK är en historia som fler borde känna till.
-Ja det är en rätt tokig historia egentligen, säger Mats. Jag och en polare gick och såg S:t Eriksupsfinalen mellan AIK och Djurgården. När vi satt på läktaren så sa vi bara: ”Vi frågar det lag som förlorar matchen om vi får spela med dem”, och så blev det. Tack och lov så förlorade AIK med 2-1.

Hört att dina träningsmetoder var lite annorlunda. Hur var det med det?
-Annorlunda vet jag inte om dem var, men jag tränade mycket. Jag körde dubbla pass för att bli lika bra som de andra i laget.

Jag har även hört att du kunde dra på dig skridskorna för att öva skott på julafton?
– Om det var julafton kommer jag inte ihåg, men det blev så mycket istid som det bara gick att få.

När jag frågar supportrar om dig och hur de såg dig på isen så svarar i princip alla samma sak, du gav alltid allt i alla byten i varje match.
-Jag var ju inte direkt någon tekniker och jag ville verkligen slå mig in i laget. Vi hade enormt spelskickliga backar, vilket inte jag var, så jag fick göra det bästa av situationen och jobba stenhårt. Jag hade en annan spelstil och det blev väl så att jag gick ut och satte mig i respekt hos motståndarna redan i träningsmatcherna. Då visste dem att det skulle kännas att möta mig även i serien. Det var väl min största styrka.

När gjorde du debut i A-laget?
-Oj, det vill jag helst inte minnas skrattar Thelin, men det var mot Leksand på Hovet 1981. I det absolut första bytet jag skulle göra fick jag en bakåtrotation och höll på att falla pladask, men jag lyckades mirakulöst hejda rotationen och kom på fötter igen. Det hade varit en snygg entré.

Två säsonger som var riktigt bra, med AIK-ögon sett, var säsongerna 1982 och 1984. Det blev SM-guld i båda och där var du med.
-Jag hade turen att få vara med i ett riktigt bra lag. Jag minns speciellt SM-guldet 1982 när *Kai Nurmi sköt avgörande målet. Jag slängde iväg ett slagskott som missade mål och som gick i sargen rakt ut till Nurmi som inte gjorde något som helst misstag. Det var riktigt kul.

Efter de här säsongerna så blev du även uttagen till Tre Kronor och OS i Sarajevo 1984
– Ja, det var ju Anders ”Ankan” Parmström som var förbundskapten då, så jag hade väl ett litet försprång där, skrattar Thelin.

Sen hände något som du antagligen inte hade en tanke på, men du fick kontrakt med Boston Bruins när du var 23 år.
– Det var nog inte meningen egentligen. Vi mötte Frölunda hemma och Boston Bruins var pålats för att scouta Anders Broström. Tommie Bergman sköt ett klockrent skott rätt i pannan på mig så jag fick åka iväg till sjukhuset för att sy och jag vägrade vara kvar på sjukhuset. Jag ville tillbaka och fortsätta att spela och när jag klev in igen i tredje perioden så ansåg de tydligen att jag var av rätta ”virket”. Fast inte tackar man nej, när det är det bästa tänkbara laget. Samma färger som AIK och riktigt snygga tröjor.

23 år och helt plötsligt spela med Boston Bruins. Det måste ha varit rätt omtumlande upplevelse.
– Det var kul med något nytt. Jag kämpade ju rätt friskt här hemma, men där var det ännu värre. Vi spelade ju så många fler matcher och det blev mycket skridskoåkning, vilket kanske inte var min starka sida. Så det blev ännu mer träning.

Det blev ”bara” tre säsonger med Boston mellan 1984 och 1987
– Den dåvarande coachen i Boston ville helt plötsligt ha två meter långa backar i laget och jag visste att hur jag än gjorde så skulle jag inte bli två meter i alla fall. Så jag kände att jag ville hem. Att byta klubb i USA, det ville jag inte.

Du vände hemåt och det blev AIK. Fanns det något annat alternativ för dig än att spela med AIK?
– Aldrig. Jag hade följt hockeyn och visste att laget hade spelat sig upp från Division 1, så jag packade väskorna och hoppades att AIK ville ha mig tillbaka.

Det blev en rätt märklig säsong för dig när du kom tillbaka.
– Det började inte direkt bra. Jag och Thomas Gradin kom samtidigt och vi var vana att köra stenhårda träningar med mycket skridskoåkning och när vi kom hem var det rätt lojt i laget. Man fick göra i princip vad man ville. Det tog ett tag att förstå den mentaliteten.

Du blev även uttagen till Tre Kronor 1988 men det blev inget spel där för dig då på grund av en skada. Vad var det som hände?
– Jag fick en skridsko mellan kanten på skridskon och benskyddet. Tyvärr skar jag sönder en sena så det blev sex veckor med gips i stället för matcher med Tre Kronor.

Jag vet att det finns vissa supportrar till andra lag som tyckte du spelade väldigt fult och framför allt kanske supportrar från Västerås. Hur känner du för den beskrivningen?
– Vad säger man? Det får stå för dem och jag kommer så väl ihåg just den incidenten. En av deras backar slår ett långt pass upp till en forward som plockar upp pucken vid vår blålinje. När han tar pucken är han bortvänd från mig, och jag tar två skär emot honom och det blir tvärstopp. Domaren tyckte kanske att det var en lite för hård tackling, men den var långt ifrån ful. Jag hörde Curt Lundmark skrika i bakgrunden, men tyckte bara att det var löjligt. Egentligen ska deras fans skylla på deras back som slog passet från början. Hade inte jag stått i vägen hade ju han ju fått ett friläge. Nej det gäller att stå upp vid blå.

Nästan exakt samma incident hände när du spelade med Tre Kronor och ni mötte Tjeckien.
– Jo det stämmer och det är då man märker att det skillnad på spelare och spelare. Den killen åkte fram till mig efter tacklingen och sa: ”En helt underbar tackling!”.

Du slutade med hockeyn redan 1994, hur kom det sig egentligen?
– Jag stod inte för de åsikter den nye tränaren hade och valde då att lägga skridskorna på hyllan.

Du la hellre skridskorna på hyllan i stället för att gå till en annan klubb?
– AIK var min klubb och skulle jag spela så var det i AIK och ingenting annat.

Din sista match måste ändå ha varit något helt speciellt och om man nu ska sluta spela så kan man kanske inte hitta ett bättre tillfälle? alltså AIK-Boden?
– Jag kan egentligen inte tänka mig ett bättre sätt att avsluta karriären på. 11 111 på Globen när vi mötte Boden. Hela Globen kokade och det var fullständigt galet. Att vi även lyckades vinna med 3-0 och tog upp laget i Elitserien igen, det är något jag alltid kommer att komma ihåg, var så säker.

Det finns många minnen när vi supportrar tänker tillbaka på dig på isen men är det något som du själv tänker på, något speciellt.
– Jo, det är en sak. Många kommer säkert ihåg att jag åkte ut till båset varje gång vi spelade i boxplay och bytte klubba. Många trodde att jag bytte för att skaffa mig någon specialklubba för att fightas med, eller som min brorsa sa: ”-Han har en aluminiumklubba för att det ska kännas mer.” Fast så var det inte alls. Jag bytte min hela klubba mot en sliten i båset. Roger ”Roggan” Andersson stod alltid redo med en klubba som hade gjort sitt så att säga. Det var mitt sätt att spara pengar till klubben.

Hjältar

Som jag ser det är Mats Thelin en stor hjälte i AIK och bör också hyllas som en sådan. Jag hoppas att vi framöver tar hand om spelare som verkligen har satt avtryck i klubben. Jag tänker återigen på David Engblom. Engblom som har rekordet i antalet spelade matcher i AIK. Ingen annan spelare kommer någonsin att slå det rekordet. Han var dessutom med att rädda klubben 2004 när vi blev degraderade. Dick Tärnström är också en spelare som har gjort så enormt mycket för klubben som spelare.

Att som spelare, bli hyllad på Hovet, är nog bland det största och finaste man kan få vara med om. Att se sitt tröjnummer hissas och veta att INGEN annan spelare någonsin kommer att använda detta i klubben, det är nog en fantastisk känsla.

Vi supportrar är nog de som kan få detta att hända. Vi kan vara med och påverka och gör vi det, så kommer det garanterat fyllas på med tröjor i Hovets tak.

Vår klubb – Vårt ansvar

Mats Thelin, Bert-Ola Nordlander och Patric Blomdahl, tre generationer hockeyspelare visar sin kärlek till AIK. Gör det du också. Visa att du stöttar AIK och köp ditt kvalseriekort nu. Du som köper ditt kvalseriekort får dessutom med den nya t-shirten, gratis.

Annonser

Om Black Indeed

Hockey är min passion. Personliga tankar om hockey i största allmänhet även om AIK alltid är #1.
Det här inlägget postades i A-laget, AIK, Allmänt och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Vi ska ta vara på våra hjältar

  1. Ping: Tröjor i taket, det är dags nu | Black Indeed

  2. PROZAC skriver:

    Grymt bra skrivet !!! #2 borde varit hissad i taket för länge sedan !!!

Kommentarsfältet är stängt.