När kärleken tar över allt

945069_10151395928351404_1557305676_nHar aldrig trott att hat mellan lag kan förbytas till kärlek så snabbt som det har gjort i denna svåra stund. Nu känner vi MED varandra och vi respekterar varandra på olika sätt. Respekt har fått en innebörd.

Att respektera varandra borde vara en självklarhet, men i sportens värld är det inte alltid så. Vi har våra antagonister, stora som små. Men det är när våra största antagonister slänger bort allt vad hat heter och förvandlar det till kärlek och där dem visar respekt för en man, en familjefar, en son, en vän, en hjälte, det är då vi verkligen kan förstå ordet RESPEKT!

När jag får ett sms av min dotter, vid niotiden på torsdagsmorgonen har jag väldigt svårt att ta in vad det står. Det är ett horribelt dåligt skämt, tänker jag,  som jag inte anser är passande, varvid jag ringer henne och tänker säga på ett förmanande sätt: -Det där var inte ens roligt, när hon säger: -Mamma det är sant, Ivan är död!

Att sitta på jobbet och direkt kasta sig ut i medievärlden och inse, det är SANT! Mitt jobb består av att prata med folk mest hela dagarna och torsdagen blev endast ett töcken. En dimridå som inte ville ge med sig. Jag läste det mesta som gick att läsa. Försökte jobba emellanåt, men jag kastades hela tiden tillbaka till den mediala bevakningen.

Jag såg en man lämna en bukett blommor på träbordet intill Ivans tröja. En bukett med ett handskrivet budskap. Mina tårar de rinner. Försöker dölja det så gott det går, för en stund i alla fall, sen inser jag att det bästa är att låta tårarna rinna, för min egen skull. Jag är glad att jag kan släppa ut sorgen, det har jag inte alltid kunnat göra.

Vi sörjer alla olika. En del gråter i ensamhet. En del gråter helt öppet och en del klarar inte av att gråta. Alla bär vi sorgen på vårt egna sätt och inget sätt är fel. Alla gör vad som är bäst för dem själva och alla bearbetar sin sorg på sitt sätt.

Jag har förlorat min far, jag har förlorat min mor och förra året förlorade jag även min bror. Det har varit mycket sorg, men jag kan inte för mitt liv sätta mig in i hur Ivans fru, Senka har det nu. Två små döttrar och ett barn på väg. Det gör så ont i hjärtat när jag tänker på hur hon ska klara detta. En ung fru, i ett främmande land och med ett främmande språk och sen denna enorma sorg.

På något sätt så vet vi, alla, att vi har varandra. Vi kan prata med varandra. Tala om hur vi känner och bearbeta vår sorg. Senka har sina nära och deras gemensamma vänner här nu som AIK har flugit hit från Kroatien och dessa personer kommer att vara hennes livlina en lång tid framöver.

Vet att vi är så många, över alla gränser som sörjer Ivan men jag kan ändå inte låta bli att känna så mycket för Senka. Det är en sådan tragedi och till vilken nytta. Vem var det som såg till att detta hände? Ivan hade inga fiender. Han var en god troende man som levde för sin fru och sina barn. Han levde för sina vänner och sin kärlek till sin sport. Varför tas han ifrån oss? Varför? Livet är inte rättvist! Det är helt enkelt jävligt orättvist.

422135_10151453396734385_210924182_n

Nu finns det ingen tid för hat utan allt är kärlek. Alla visar sin vördnad för Ivan oavsett lagtillhörighet. Så många lag som visar att människan är större än sporten. Hammarby och Assyriska visade sin respekt på Söderstadion på torsdagskvällen. Igår hyllade Malmö Ivan på ett sätt som jag inte trodde skulle vara möjligt. Hela arenan ställer sig upp i matchminut 27 och spelet stannar upp i en minut där alla applåderar. Det är så fantastiskt fint gjort och jag känner sådan värme när jag ser denna respekt för en fantastisk man.

Det är svårt att hålla tillbaka tårarna för det fylls på med så otroliga saker hela tiden att det helt enkelt inte går. Vi berörs alla av den kärlek som alla visar. Hör precis om ett Djurgårdslag som är nere på Karlberg för att hedra Ivan. Djurgårdssupportrar har lagt ner matchtröjor, halsdukar. Andra visar sin vördnad på andra sätt.

I morgon är det träning på Karlberg. På måndag är det match. Match mot Göteborg som är en av våra största antagonister. På måndag kommer inte detta att spela någon roll. På måndag kommer vi att minnas Ivan på ett mycket speciellt sätt och alla andra känslor kommer vi att  lägga åt sidan.

Orden som Tobias Hysén skriver i Expressen är så oerhört fina. Det visar verkligen att sport förbrödrar. Det finns inga gränser längre. Vi visar öppet vår sorg och vi visar respekt för varandra. Livet är för kort för att hata.

VI älskar dig Ivan Turina och du kommer ALLTID att finnas i våra hjärtan!

Annonser

Om Black Indeed

Hockey är min passion. Skriver om det mesta på gott & ont.
Det här inlägget postades i AIK och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till När kärleken tar över allt

  1. Lucien Wise skriver:

    Att respektera varandra borde vara en självklarhet, men i sportens värld är det inte alltid så. Vi har våra antagonister, stora som små. Men det är när våra största antagonister slänger bort allt vad hat heter och förvandlar det till kärlek och där dem visar respekt för en man, en familjefar, en son, en vän, en hjälte, det är då vi verkligen kan förstå ordet RESPEKT!

  2. Nicke skriver:

    Fantastiskt bra skrivet! =)

Kommentarsfältet är stängt.