Något i mig, gick sönder

Det känns mörkt nu

Efter ytterligare en förlust med – för att vara snäll – mindre bra spel så haglade återigen kommentarerna på läktaren. Under den här matchen gick något sönder i mig.

Den kärlek som jag känner för AIK hockey fick sig en ordentlig törn ikväll. Visst känns det otroligt jobbigt när laget vi har inte spelar som vi vill att de ska spela, bra, men det är inte det värsta för mig nu i alla fall.

Alla som känner mig, vet att jag i princip andas hockey och framför allt AIK hockey. Hockeyn är så oerhört viktigt för mig. Hockeyn gör att känner mig levande. Att se vårt hockeylag idag gör ont, men det gör långt ifrån lika ont som det som sker från läktarhåll.

Under ett par matcher nu har jag hört både det ena och det andra från läktarhåll om våra spelare. Det är inte direkt några ”fina” ord som skriks och det gör mig så förbannat besviken och så oerhört ledsen. Att klaga på spelare, fine, visst kan man göra det, men från det till att skrika okvädningsord till spelarna är långt ifrån okej.

Under matchen ikväll så kände jag att det var sista matchen jag gick på. All glädje var totalt bortblåst och det handlade inte om laget eller spelet. Spelet kan lyfta om laget får den hjälp som de verkligen behöver. Då säger många: – Äh dem är så jävla usla att vi får spela kvalserie i vår. Må så vara att vi får spela kvalserien, men jag skulle gå även om vi gjorde det och jag gör det med stolthet i hjärtat om det nu blir så. Jag skulle även med stolthet gå och se AIK om vi ramlade ner i HockeyAllsvenskan.

Min fråga är, om Ni, som sitter och skriker dessa okvädningsord match efter match till VÅRA spelare och som ni sågar jämte fotknölarna match efter match, kommer att göra det? Jag har otroligt svårt att se det. Skulle ni orka om er omgivning på ert jobb skrek hur jävla usla ni är. Vilka sopor ni är! Skulle ni klara av ert jobb då? Jag tror inte det utan då skulle man hellre söka sig till något annat.

Ni har i alla fall lyckats att sticka en törn i mitt hockeyhjärta den saken är glasklar. Jag förstår faktiskt inte hur man kan skrika, ja nu kommer det; -hora, svin, sopa, finnjävel etc etc till våra spelare? Det övergår mitt förstånd. Jag förstår att man blir besviken när inte laget spelar bra, men från det till det här?!

Ska jag orka slå dövörat till? De flesta säger att det är precis vad jag ska göra och det är kanske rätt väg att gå men för mig betyder hockeyn så mycket att jag inte vet om jag klarar av att stänga ute alla ljud framöver, då håller jag mig hellre hemma.

Det här är något jag kommer att göra framöver

Annonser

Om Black Indeed

Hockey är min passion. Personliga tankar om hockey i största allmänhet även om AIK alltid är #1.
Det här inlägget postades i A-laget, AIK. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Något i mig, gick sönder

  1. Marie, AIK behöver stödet från sina trogna supporters just nu. Läs: Sådana som dig själv!

    Tycker inte du ska vika dig för att det sitter folk som troligen inte ens kan ta sig fram på ett par skridskor och skriker massa skit till spelarna.

    Se det så här istället. AIK är långt från sämst. Man är, för stunden, Sveriges elfte bästa lag. Det är då i mina ögon långt från dåligt sen att frustrationen visar sig på läktarplats får man försöka slå dövörat till då det alltid kommer finnas där.

  2. jens skriver:

    Att arbeta med nån form av kundkontakt innebär väldigt ofta utskällningar, okvädningsord mm…….fast till lägre lön och mer arbete än som hockeyspelare……

    spelarna spelar inte bara för sig själva utan för oss, VI FANS är AIK, med det sagt håller jag ändå med dig…….kanske inte är vad killarna behöver just nu. Starkt psyke lär väl inte många ha om man ser till uttalanden och insatser. Sen finns ju inga stöttepelare i laget som ger en jävlaranamma attityd, det skulle underlätta när publiken hånar dom.

Kommentarsfältet är stängt.