76 timmar tokresa

Tokresan 2LAX12 med Black Army

Hemma igen efter en fantastisk resa till de norra delarna av vårt avlånga land. En resa som innehöll precis allt och som vi som var med, sent kommer att glömma.

Dag/dygn 1

24 eller 26 personer – lite oklart där – började den långa resan till ett svinkallt Skellefteå. Det visste vi i och för sig inte då, men jag lovar att vi blev varse när vi kom fram.

Innan vi klev på bussen så hade några av oss samlats hemma hos en vän, för vem skulle kunna sova innan resan, ingen. Självfallet blev vi lite sena men Ricken – bästa chaffisen med en stentung högerfot – hämtade upp oss frusna vid Järva Krog. Halv fyra en torsdagsmorgon ger sig bussen iväg och festen var i full gång på bussen.

Ett kort stopp på vägen innan det blev frukostdags uppe i Sundsvall och vilodags för Ricken. Alltså frukost på Donken är inte min absolut bästa frukost men mat måste man ha så… Efter att Ricken vilat klart så fortsatte färden norrut och nästa stopp blev i en liten by, håla, ja kalla det vad ni vill, men det fanns en liten ICA-butik, pizzeria, skola och inget mer typ. Säven var namnet och där stannade vi en stund för att få i oss lunch. Döm om vår förvåning när det stannar en buss till utanför på parkeringen och Gunnar Persson, Oscar Steen och AIK:s eminente chaufför Christer kliver ur bussen och som också ska intar sin lunch där. Två bussar, som dessutom kommer från Stockholm, i denna lilla by samtidigt, förstår ni vilken uppståndelse det är?

Ingen av Persson eller Steen är speciellt förtjusta i att flyga så dom åkte buss upp medan de övriga spelarna och ledarna flög. Vi lämnade dom åt sitt öde, för vi hade tydligen ätit upp det mesta av maten allaredan, vilket gjorde pizzakungen glad men ingen annan, och fortsatte vår färd bland höga berg och djupa dalar i strålande solsken och till slut, när uret stod på 15.40 var vi framme i Skellefteå. Att säga att vi var lite halvslitna är ett understatement men vaddå, är man iväg på en tokresa så är man, så det var väl bara att duscha, byta kläder och sen, på’n igen liksom.

Det finns några saker som är väldigt positivt i mindre städer och i Skellefteå hette den positiva saken, Hockeybussen. 20 kronor tur och retur. Okej, det tog ett tag att komma fram men hellre det än att gå i en kvart i ungefär -27 grader som 3/4-delar av ”tjockisarna” fick göra efter matchen.

Väl framme i arenan så var det en rätt stor uppslutning av både poliser och ordningsvakter men en sak som dom vet uppe i norrland, är hur man bemöter folk. Det var i och för sig en massiv visitation men alla kom in på arenan, vilket faktiskt bara det var ett under, med tanke på vad vissa hade innanför västen. Tänk om det hade varit på Globen i torsdags, ja då hade dom kört några rätt ut i bushen. Nää alla var kanontrevliga och det är ju fortfarande så, att som du bemöter andra blir du bemött själv.

Sen var det ju då där gänget på fyra personer som åkte bil upp från Stockholm – inte åka buss med oss inte – och dom satt självklart på sittplats, tjockisar! ”Fattiga ståplats”  Det är vi, men jag lovar, vi har koll på reglerna. Så här var det, ”tjockisarna” hade en bar precis bakom sig och dom bestämde sig för att köra ett Powerbreakrace med Jäger. Det funkade sådär. Jo i första perioden gick det bra och dom höll rätt på reglerna när det gäller powerbreak, men i andra och tredje.. ja det gick sådääär. Vid utvisning, icing etc så blir det ju inget PB, men vissa höll inte koll, så dom rusade ut vid första avblåsning när matchuret passerat 13 minuter. Lite halvförvånade när dom kom tillbaka in på läktaren och speakerna sa: – Powerbreak! ”. Så kan det gå och ”Linkan” ja han valde för gott att ställa sig i klacken med oss i stället!

AVGÅ HAMRÈN ekade i Skellefteå Kraft Arena och det hördes tydligen hela vägen hem också, men det roliga i detta var alla ansikten inne i arenan, dom fattade absolut ingenting!

Matchen då, ja torsk men som laget spelade så hade vi en bra känsla och som vi med bestämdhet ansåg så var det inte matchen mot Skellefteå som var den viktiga att vinna utan den mot Modo.

En riktigt rolig dag eller roligt dygn kanske är bättre att säga, avslutades på O’Learys för det flesta och vissa saker som hände där, ja det behåller vi för oss själva. Nästa gång kanske ni är med i stället.

Dag/dygn 2

Finns det något bättre än hotellfrukost? Jag tror banne mig inte det. De flesta av oss 24 eller om det nu var 26,  kom faktiskt ner till frukost också, vilket bara det borde innebära bragdguld. Spelarna bodde på samma hotell vilket fick vissa att ta en extra lång frukostsittning. Vi fick reda på att bromsarna på spelarbussen frusit så Christer hade fått skicka in bussen på en verkstad i förhoppning om att bromsarna skulle tina. Tur för spelarna att det gick bra, annars hade det kanske blivit samåkning med oss ner till Umeå – där spelarna bodde –  vilket nog inte hade blivit den bästa resan men kanske den roligaste, för dom. Kan ju kanske vara bra med studieresa så att säga.

Spelarbussen blev fixad och dom drog iväg till träning i Skellefteå och vi drog vidare direkt ner till Ö-vik. Väl framme där så kliver en reporter och en fotograf in på bussen – självfallet överenskommet – och intervjuar Danne. Man blir ju lite frågande men man börjar förstå varför efter ett tag. Polisen hade rustat för att det skulle komma 10 BUSSAR och folket var lite oroliga om man säger så. Rätt komiskt faktiskt. Allehanda bevakade i alla fall det mesta vi gjorde, kanske till deras stora besvikelse blev det väldigt lugnt. Ja lugnt utan bråk och tjafs och det tjafs som uppstod, ja det kom från Ö-viksbor. Jisses.

Vår allas Petter hade bokat bowlingbanor till oss inklusive en Tacobuffé vilken blev stor succé. Tack Petter för initiativet! Efter att vi kört miniturneringen i bowlingen – som ingen vet vem som vann – så blev det O’Learys senare på kvällen.

Som de flesta nog redan vet så blev en viss hockeyspelare fotad inne på O’Learys vilket fick lite konsekvenser efteråt. De flesta av oss undrade vad han gjorde ute en kväll, innan match, vilket kanske inte är det smartaste draget när han VET att vi är i stan och att varenda kotte känner igen honom. Det var ju inte direkt så att man fick höra positiva ord om Lill-Dick där uppe och bor man i en liten stad som Ö-vik, då kanske man ska tänka till både en och två gånger innan man går ut kvällen före match.

Nåväl, det var väl lite halvtur att ställena inte har öppet som dom har i Stockholm för hemgången blev ju inte alltför sen och vi behövde nog den sömn vi kunde få vid det laget. När vi gick hemåt så blev det ett naturligt stopp på kebabstället. Väl inne där så ser vi en kille, hög som ett höghus – vi hör också för den delen – som bara står och tokskriker: ”-AIK är i stan,  för fan AIK är i stan, fan jag ska slå på nån alltså” Eeeeh, okej. Man bara skakar på axlarna och undrar vad killen lider av. Sicken looser. Hans polare fick i alla fall ut honom från stället och drog iväg med honom.

Dag/dygn 3

Hotellfrukost igen. Det var i och för sig inte lika gott med frukost för det kändes som att man var rätt mätt ändå faktiskt, av olika anledningar. Roligast denna morgon var att läsa tidningen. Helt allvarligt. Vi fick faktiskt en löpsedel.

Modo är redo?!
 

Det blev även en helsida i tidningen. Där stod det om att säkerhetschefen inte var så orolig längre och att en av anledningarna var: ”Nu vet vi att det kommer ett äldre och lugnare klientel” Jahaja… där ser man, man kommer inte undan någonstans längre, hm.

Äldre klientel?!

Nu är det ju så, att i mindre städer där öppnar inga ställen på normala tider utan vi fick snällt sitta och vänta på att O’Learys skulle öppna så att vi kunde börja ladda innan match. Vi hade bara ett litet problem och det var att vi inte ville släpa på vår packning genom hela – lilla – staden utan vi ville lämna ifrån oss packningen och bussen, ja den var en bit bort om man säger så. Tjejen på hotellet lurade oss liiiite grann och om det var med flit vet jag inte, men vi gick väl en sådär i 1 km i -30 grader och det var nog det värsta jag någonsin gjort. FY FAN VAD KALLT!

Tiden hade i alla fall runnit iväg efter denna lilla promenad och alla samlades på O’Learys, i värmen och med värmande dryck. Lite tungt att matchen började 18.30, men med tanke på resultatet så spelade det absolut ingen roll när vi drog hem efter.

En sak som var väldigt fascinerande var att polisen körde lite patrullering inne på O’Learys. Helt plötsligt så var det ett gäng poliser inne på krogen och så var det även dagen innan. Dom insåg väl att det inte var någon fara och faktiskt, så hade vi dom på vår sida, det ni!

När det började dra sig mot matchtid så gick vi ner i samlad trupp och polisen gav oss strikta instruktioner om vart vi skulle gå in på arenan och vi gjorde självklart som vi blev tillsagda, någon som hade väntat sig något annat?

Väl inne så hade dom fixat en helt egen sportbar till oss, byggt in klacken så det stod härliga till men fortfarande så var ALLA så där supertrevliga. Att inte klacken hördes speciellt mycket denna match kunde nog bero på att det var en rätt sliten skara människor i den vid det tillfället. Vi gjorde vårt bästa i alla fall och sen hade vi ju tjockisarna på sittplats som vanligt som försökte hjälpa till, vilket gick sådär den här gången.

Fem gånger fick vi jubla, ordentligt också, och jag kan lova att de 9 timmar eller vad det tog att ta oss hem var nog bland det lättaste timmar jag varit med om. Lite firande från början men sen tog tröttheten överhanden och de flesta kraschade rätt duktigt. 06.45 blev vi avsläppta i Järva Krog och det var nog ingen som var med på resan som ångrar sig en minut av densamma.

BÄSTA TOKRESAN EVER!

Här kommer ett litet bildspel från resan och sen kan ni bilda er en egen uppfattning.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Frågan är nu:  NÄR GÅR NÄSTA RESA?

Nej, ni får inte reda på alla detaljer. Dom spar vi för oss själva och är det så att ni är nyfikna, ja då är det bara att boka upp er på nästa resa!

Ps Stökiga Black Army lyckades ha sönder ett glas under hela resan och det hände när vi var ett slutet sällskap i bowlinghallen. Vi ber så hemskt mycket om ursäkt för skadegörelsen. Ds

Annonser

Om Black Indeed

Hockey är min passion. Skriver om det mesta på gott & ont.
Det här inlägget postades i AIK, Bortaresor och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till 76 timmar tokresa

  1. Fredrik Sten skriver:

    Tycker jag, riv Vida 😉

  2. Micke C, Partille skriver:

    Låter som en underbar liten resa. Har inte möjlighet att följa med på resor då jag missionerar om AIKs storhet i götelabörg.

  3. Fredrik Sten skriver:

    Bara förstörelse och elände, som vanligt med Gnaget 😉

  4. Ping: Anonym

Kommentarsfältet är stängt.