Respekt till våra spelare

3 300
Smaka på den siffran ett tag. Vad kan det vara? Landskamp i handboll i Kalmar mellan Sverige-Litauen? Antalet sålda årskort på Stadion 2009? Vad kan det vara?

AIK:s publiksiffra på Hovet den 7 november 2011

Där stod vi, vi som alltid står där. Skrikandes, sjungandes, hejandes, bönandes, som vi alltid gör. När jag står inne på Hovet innan match slår det mig att det är samma sak som när jag hoppar på samma tunnelbana till jobbet varje morgon. Samma tid, samma plats, samma människor.

Där står vi på Hovet. Vi står på samma ställe i baren, vi står på samma plats inne på arenan. Där står vi och älskar varje kvadratmeter, varje skitig, läckande toalett, varje matchprogram, varje rad, varje sits. Det är Hovet. På den pinsamt dåliga isen som knappt är åkbar, i de pinsamma båsen som ser ut som de hämtats från Lettland under krigstiden, där! Där ser vi dem. Kämpande i sarghörnen, vankades fram och tillbaka i det patetiska båset, dunkandes i ryggen på sina medspelare; kom igen gubbar! Vi tar det här! Domaren blåser offside och det blir avbrott. Under några sekunder släpper spelarna isen med blicken och låter ögonen vandra över de öde läktarna. Det som syns i deras ögon vid det tillfället. Det, mina vänner, är tortyr, det gör ont i hela kroppen.

För de är inte bara hockeyspelare. De är inga legoknektar som åker land och lag runt och säljer sig själv till högstbjudande, som sig bör i hockeyvärlden. Nej. Inte våra spelare. Årtionden av misär och misskötsel har lämnat vår klubb – vårt AIK – på ruinens brant. Det finns inga pengar till bra löner, det finns knappt pengar till löner överhuvudtaget. Våra spelare har formats i Ritorp. Med knapp utrustning, inga pengar och utskrattade av etablissemanget från första början.

Men där står de – i båset på Hovet – i Elitserien! Trots att klubben lever på existensminimum. Men där står de. Idag krigade de mot HV71. Idag fick de kämpa mot lyxlirare med fyrdubbel lön, bättre villkor, bättre träningsanläggning, mer resurser, utländska legoknektar till förbannelse och så Per Ledin. Medan stolarna runt om dem gapade tomma fortsatte de att kämpa, de försökte på alla möjliga sätt. Kanske om vi vinner den här matchen så kanske våra fans kommer? De försökte men räckte inte hela vägen den här gången.

Inte nog med att de måste leva med förlusten. De måste leva med förlusten samtidigt som Hovets speaker läser upp en publiksiffra som slås av de flesta Allsvenska lag. De måste ta förlusten ensamma.

Bill Shankly sade en gång

”If you cannot support us when we lose or draw, then don’t support us when we win.” Den meningen skulle tålas att upprepas flera gånger på det här forumet.

Det finns två klassiska, landsomfattande sporter i Sverige: Fotboll och Ishockey. AIK är representerat i båda dessa sporter: I fotbollen av en publik och i hockeyn av statistik.

På tuben hem tänkte jag igenom allt skit som jag skulle skriva ikväll om alla så kallade AIK:are men till slut, tog jag mitt förnuft tillfånga och tänkte på Jocke Hall av alla människor. Han brukar skriva att han inte kan fördöma en AIK:are. Det ska inte heller jag göra. Det skulle vara som att såra sig själv på något sätt. Jag kan inte helt enkelt.

Vissa av er gillar inte hockey – fine. Vissa tycker det är tråkigt, vissa har inte råd, vissa älskar fotbollen för mycket för att orka bry sig i en sport till – fine.

Men

Det enda jag ber er (ni som nämns i föregående stycke), slå inte ner på våra hockeyspelare. Jämför inte dem med bowlingspelare. Sjunk inte så jävla lågt att ni jämför Dick Tärnström, Daniel Bång, Christian Sandberg, David Engblom, med en boule-spelare. Säg inte att det är samma sak. Lär er åtminstone vår historia. Lär er David Engbloms historia, och respektera den. För om ni inte kan fylla era hjärtan med beundran och respekt för David Engblom, Mats Lindberg, Björn Ahlström, Anders Gozzi, Rickard Franzén och tusen andra AIK:are som har givit sitt blod, sin svett, sitt liv för den klubben vars emblem ni bär närmast bröstet, kan ni inte beundra och respektera det, då är ni inte, och kommer aldrig någonsin att bli, AIK:are.

“If you cannot support us when we lose or draw, then don’t support us when we win”. /Bill Shankly, Liverpool Legend

####

Testen är skriven av ett nick – JH74 – på Gnagarforum. Den är så tänkvärd att många borde läsa den både en och två gånger.

Annonser

Om Black Indeed

Hockey är min passion. Skriver om det mesta på gott & ont.
Det här inlägget postades i A-laget och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Respekt till våra spelare

  1. Micke Strix skriver:

    Vad är det här för trams? Våra spelare är fullblodsproffs, har bra löner och alla förutsättningar att lyckas. Jag ser mer än gärna att fler hittar till Hovet men jag vill inte se en enda själ som är där för att han eller hon tycker synd om AIK! Det hjälper oss inte ett skit. Kom om du vill se elithockey i världsklass på en utmärkt arena. Motiveras du av nergångna hockeylador och spelare med amatörkontrakt så finns det andra alternativ.

    • Black Indeed skriver:

      Det handlar väl om att respektera de spelare som har gett mycket av sig själv till klubben. Det handlar också om att de som INTE går, inte behöver såga våra spelare heller. Vi är inte Modo eller någon annan legoknektsklubb dit man bara går för det stora pengarna.

Kommentarsfältet är stängt.