Hjälp AIK dam i sin fortsatta kamp av SM-Guld / Magnus Neck
Enligt uppgift så kommer AIK Hockey att dra in på det ekonomiska stödet till AIK Dam. Det betyder att det kommer att saknas i runda slängar 140 000 för tjejerna den här säsongen. Det är NU vi kan visa att vi är en familj.
På grund av en massa omständigheter som jag inte tänker gå in på så är AIK hockey tydligen tvingade att dra in på det ekonomiska stödet till AIK Dam. Det betyder att tjejerna kommer att ha det väldigt tufft att upprepa säsongens SM-Guld och ett Europaspel.
VI – vi i AIK-familjen – kan hjälpa tjejerna på ett väldigt enkelt sätt som inte kostar oss mer än 300 kr. Vi behöver vara 500 personer som sätter in 300 kr var, antingen som stöd eller varför inte köpa ett säsongskort till tjejernas säsong.
Clabbe Strömberg – @cs1891 – kläckte idén på Twitter ikväll och det är ett utomordentligt klockrent initiativ.
500 personer á 300 kr = 150 000 kr. Vi har olika grupper runt om på nätet så hjälp oss att sprida ordet.
Vi kommer även att ge våra A-lagsspelare ett motbud när de ringer för att sälja säsongskort. -Jag köper ett säsongskort till er hockeysäsong om ni lovar att hjälpa tjejerna med 300 kr vardera!
Det är inte för mycket begärt egentligen av oss.
Vi kan tillsammans och tillsammans ska vi göra det!
Du köper ditt säsongskort HÄR eller om du vill buda på en Guld-tröja så gör du det HÄR
Har aldrig trott att hat mellan lag kan förbytas till kärlek så snabbt som det har gjort i denna svåra stund. Nu känner vi MED varandra och vi respekterar varandra på olika sätt. Respekt har fått en innebörd.
Att respektera varandra borde vara en självklarhet, men i sportens värld är det inte alltid så. Vi har våra antagonister, stora som små. Men det är när våra största antagonister slänger bort allt vad hat heter och förvandlar det till kärlek och där dem visar respekt för en man, en familjefar, en son, en vän, en hjälte, det är då vi verkligen kan förstå ordet RESPEKT!
När jag får ett sms av min dotter, vid niotiden på torsdagsmorgonen har jag väldigt svårt att ta in vad det står. Det är ett horribelt dåligt skämt, tänker jag, som jag inte anser är passande, varvid jag ringer henne och tänker säga på ett förmanande sätt: -Det där var inte ens roligt, när hon säger: -Mamma det är sant, Ivan är död!
Att sitta på jobbet och direkt kasta sig ut i medievärlden och inse, det är SANT! Mitt jobb består av att prata med folk mest hela dagarna och torsdagen blev endast ett töcken. En dimridå som inte ville ge med sig. Jag läste det mesta som gick att läsa. Försökte jobba emellanåt, men jag kastades hela tiden tillbaka till den mediala bevakningen.
Jag såg en man lämna en bukett blommor på träbordet intill Ivans tröja. En bukett med ett handskrivet budskap. Mina tårar de rinner. Försöker dölja det så gott det går, för en stund i alla fall, sen inser jag att det bästa är att låta tårarna rinna, för min egen skull. Jag är glad att jag kan släppa ut sorgen, det har jag inte alltid kunnat göra.
Vi sörjer alla olika. En del gråter i ensamhet. En del gråter helt öppet och en del klarar inte av att gråta. Alla bär vi sorgen på vårt egna sätt och inget sätt är fel. Alla gör vad som är bäst för dem själva och alla bearbetar sin sorg på sitt sätt.
Jag har förlorat min far, jag har förlorat min mor och förra året förlorade jag även min bror. Det har varit mycket sorg, men jag kan inte för mitt liv sätta mig in i hur Ivans fru, Senka har det nu. Två små döttrar och ett barn på väg. Det gör så ont i hjärtat när jag tänker på hur hon ska klara detta. En ung fru, i ett främmande land och med ett främmande språk och sen denna enorma sorg.
På något sätt så vet vi, alla, att vi har varandra. Vi kan prata med varandra. Tala om hur vi känner och bearbeta vår sorg. Senka har sina nära och deras gemensamma vänner här nu som AIK har flugit hit från Kroatien och dessa personer kommer att vara hennes livlina en lång tid framöver.
Vet att vi är så många, över alla gränser som sörjer Ivan men jag kan ändå inte låta bli att känna så mycket för Senka. Det är en sådan tragedi och till vilken nytta. Vem var det som såg till att detta hände? Ivan hade inga fiender. Han var en god troende man som levde för sin fru och sina barn. Han levde för sina vänner och sin kärlek till sin sport. Varför tas han ifrån oss? Varför? Livet är inte rättvist! Det är helt enkelt jävligt orättvist.
Nu finns det ingen tid för hat utan allt är kärlek. Alla visar sin vördnad för Ivan oavsett lagtillhörighet. Så många lag som visar att människan är större än sporten. Hammarby och Assyriska visade sin respekt på Söderstadion på torsdagskvällen. Igår hyllade Malmö Ivan på ett sätt som jag inte trodde skulle vara möjligt. Hela arenan ställer sig upp i matchminut 27 och spelet stannar upp i en minut där alla applåderar. Det är så fantastiskt fint gjort och jag känner sådan värme när jag ser denna respekt för en fantastisk man.
Det är svårt att hålla tillbaka tårarna för det fylls på med så otroliga saker hela tiden att det helt enkelt inte går. Vi berörs alla av den kärlek som alla visar. Hör precis om ett Djurgårdslag som är nere på Karlberg för att hedra Ivan. Djurgårdssupportrar har lagt ner matchtröjor, halsdukar. Andra visar sin vördnad på andra sätt.
I morgon är det träning på Karlberg. På måndag är det match. Match mot Göteborg som är en av våra största antagonister. På måndag kommer inte detta att spela någon roll. På måndag kommer vi att minnas Ivan på ett mycket speciellt sätt och alla andra känslor kommer vi att lägga åt sidan.
Orden som Tobias Hysén skriver i Expressen är så oerhört fina. Det visar verkligen att sport förbrödrar. Det finns inga gränser längre. Vi visar öppet vår sorg och vi visar respekt för varandra. Livet är för kort för att hata.
VI älskar dig Ivan Turina och du kommer ALLTID att finnas i våra hjärtan!
Det är många som skrivit kommentarer till de tidigare inlägget i bloggen om ”Sportslig rättvisa” Här kommer ytterligare ett inlägg från Martin Johansson.
Litet förtydligande kring sådant som nämnts kring tidigare text
Jämfört med Malmö och Björklöven
Det skrevs i en kommentar att Malmö inte dragit i bromsen vid deras rekonstruktioner. Vid deras första rekonstruktion i januari 2009 uppsades samtliga spelares kontrakt.
Vid den andra rekonstruktionen i maj 2012, gjorde man sig av med de dyra spelarna. Anledningen till rekonstruktionen var att huvudfinansiären inte önskade betala mer, vilket föreningen ansåg att denne var skyldig till. Bristen på likvida medel kom då plötsligt och var inte ett resultat av långvarig misskötsel. Malmös trupp 2011/2012 var extrem kostnadsmässigt.
Anledningen till hela resonemanget i tidigare inlägg är att försöka tydliggöra anledningarna till varför det inte blev nedflyttning vid de tillfällena. Man kan ha åsikter om det också, men ovanstående är anledningen till att man beviljades elitlicens.
Det är komplext att jämföra situationer, och elitlicensnämnden har satt sig i en knipa när man bedömt rekonstruktioner på olika sätt. Björklövens rekonstruktion under 2010 ledde till nedflyttning. Björklöven var till och med försatt i konkurs under en period, men detta upphävdes senare i Hovrätten.
Angående nödbroms
Leksands IF har sagt upp fem personer inom föreningen. Det är den bromsen det dragits i. Fem administrativt anställda vars löner knappast orsakat det ekonomiska haveriet. Utan vidare insyn i löneläget på de uppsagda där, så är det sannolikt en mycket begränsad broms. Vad man med säkerhet kan säga är att de uppsägningarna inte hade någon effekt på rekonstruktörens bedömning om att inom rimlig tid kunna återbetala de belopp man åtagit sig att betala till klubbens fordringshavare, utan dessa fick begränsas. (Vill man här argumentera om att Malmö minsann inte gjorde det heller så kan man jämföra de kostnader man gjorde sig av med.)
Jag önskar dock dra tillbaka uttalandet om att man inte gjort någon annan åtgärd än att låta skattebetalarna stå för kostnaderna. Någonting gjorde man, men nödbroms går inte att kalla det.
Att rekonstruktören anser att det finns möjlighet att driva ett vinstdrivande företag är inte så underligt. Det gör det vid ett eventuellt Elitserie-avancemang, eller om man som ishockeyförening har en trupp som är anpassad efter de rådande ekonomiska villkoren. Återigen så vänder jag mig inte mot rekonstruktörens slutsats utan resonemanget sker utefter vilket prejudikat det blir om man beviljar Leksand elitlicens för elitseriespel.
Leksand har och hade tre spelare som utan extra premier överstiger 100 000 kronor per månad. Då klubben själv meddelat att man hade varit tvungen att skära i kostnader till nästa säsong om man skulle spela i Allsvenskan, så kan man med gott mod påstå att klubben inte gjort tillräckligt. Med det ekonomiska bagage klubben har, med otaliga minusresultat, och att man trots det har en satsning som innebär att man inte klarar av sina löpande kostnader, så kan man inte säga att det var nog. Klubben kände till vilka risker man tog. De kände till att de hade en svag ekonomi och satte ändå en budget som visade sig var drömkalkylerad och hamnade på obestånd, vilket yttrade sig såpass extremt som i en rekonstruktion.
Övrigt
Att diskutera vilken procent-enhet som avskrivs är fullständigt ointressant för elitlicensnämndens bedömning.
Vad gäller reglementet så finns inget som säger att man ska vara på obestånd under två år i följd. Det finns en regel som säger att man inte får ha negativt kapital under två efterföljande år. Den regeln har jag inte använt alls i min argumentation, då den saknar relevans då Leksand inte fick någon anmärkning vid förra tillfället. Det finns inte något datum angivet i reglementet för när man ska vara på obestånd för att inte beviljas elitlicens. Det kan alltså vara när som helst under året.
Avslutningsvis
Det är väldigt svårt att argumentera med klubbtröjan på, och det är därför de här diskussionerna sällan leder någon vart. Detta är min argumentation, som hockeyälskare först och främst, för varför jag inte tycker att Leksand ska beviljas elitlicens. Jag anser att det är bra att man har en nämnd som bedömer föreningarna och att god ekonomisk hushållning är viktigt för de samma. Det ska inte vara så att en förening ska behöva rekonstrueras under löpande säsong. Varken Malmö, Björklöven eller Leksand. Nu har man gjort två olika bedömningar på dessa två, vilket sätter dem i en svår situation. Det är med anledning av att Leksand under så lång tid kunnat se de ekonomiska problemen hopa sig utan att begränsa de ekonomiska utsvävningarna tillräckligt, som jag anser att man bör nekas elitlicens.
Det kom ett mail till Black Indeed från Martin Johansson, som – på ett nyanserat sätt - skrivit ner sina tankar om Leksands IF och om vilka regler som vi har att följa egentligen när det gäller elitlicensen för hockeylag.
”Angående Leksand och dess eventuella beviljande av elitlicens för Elitserie-spel
Leksand har nyligen sportsligt nått uppflyttning till Elitserien. Bra gjort av spelarna förstås, och de förtjänar applåder för väl utfört arbete.
När man stannar upp och ser hur föreningen Leksands IF har skött sig så är det förstås en helt annan femma, och det är just den som måste ligga till grund när elitlicensnämnden ska ta beslut om när man ska bevilja, eller inte bevilja elitlicens till nästa säsong.
Att föreningen Leksands IF har tvivelaktig sponsring från sin kommun är en sak, och de eventuella lagöverträdelser som skett där är inget som elitlicensnämnden kan ta hänsyn till.
Är rekonstruktion detsamma som obestånd enligt elitlicensnämndens paragraf 3.1.1?
Vad man däremot ska ta hänsyn till är den rekonstruktion som föreningen har genomgått under säsongen. Rekonstruktioner är inte Leksands IF de första att göra. Malmö IF Redhawks har genomfört inte mindre än två stycken, men det finns små men avgörande skillnader mellan Malmös och Leksands rekonstruktioner.
Vid Malmö IF:s första rekonstruktion så drogs det ordentligt i nödbromsen. Dyra spelarkontrakt upplöstes och spelarna var fria att gå var de ville. Vid det andra tillfället skedde det efter avslutad säsong efter konflikt med en huvudsponsor (Hugo Stenbeck). Att bevilja Leksands IF elitlicens med hänvisning till att Malmö beviljats det är således inte relevant. Av den enkla anledningen att Leksands IF inte dragit i någon nödbroms. Den enda åtgärd man vidtagit för att förhindra det ekonomiska raset var att låta skattebetalarna stå för kostnaderna under en period.
Leksands IF har alltså agerat på ett mycket riskfyllt sätt. Föreningen har varit på obestånd likt Malmö IF och nedan nämnda föreningar, men med skillnaden att föreningen inte skurit i några kostnader för att åtgärda situationen.
Övriga rekonstruktioner som genomförts:
Björklövens IF – genomförde rekonstruktion under säsongen 2009-2010. Rekonstruktionen slutade nästan i konkurs men räddades till slut ändå. Elitlicensnämnden tog då beslutet att flytta ner Björklöven till division ett.
Borås HC – genomförde rekonstruktion under säsongen 2011-2012. Bedömdes inte uppfylla kraven för elitlicens och flyttades ner till division ett.
Ytterligare föreningar har blivit nedflyttade men dessa genomförde inte efter att rekonstruktioner genomförts.
Sportslig rättvisa
Leksands IF har haft mycket stora skulder under årets säsong. Att man har lån på sin arena är inget underligt, utan det har många klubbar. Att man däremot inte klarar av sina löpande kostnader är en annan, och att man därefter låter bli att skära i sina kostnader, och istället på ett mycket oansvarigt och för seriekollegorna arrogant sätt, kör på med samma kostnader som man uppenbarligen inte klarar av att bära.
När elitlicensnämnden ska fatta sitt beslut bör man ha i åtanke vad ett beviljande av elitlicens för elitseriespel skulle innebära för prejudikat. Prejudikatet blir då: ”Det är fritt fram för all möjlig ekonomisk risktagning så länge det bär frukt i form av ett elitserie-avancemang”.
Den rättvisa som går att utdöma är helt enligt nämndens egna stadgar (§ 4.5). ”Förening som hamnat på uppflyttningsplats i Hockeyallsvenskan, men ska nedflyttas som en konsekvens av elitlicensen, behåller sin plats i Hockeyallsvenskan.”
Beslutet handlar om svensk ishockeys trovärdighet, och i synnerhet om Elitlicensnämndens trovärdighet.”
Marcus Nilsson blev det första nyförvärvet till kommande säsong och Christian Sandberg skriver på för tre nya år. Inte nog där, Daniel Rudslätt tar över sportchefsjobbet. Helt enkelt en mycket bra start på kommande säsong.
Vi längtar redan till kommande säsong men det är långt dit så vad kan vara bättre än att få lite nyheter från AIK. Tre riktigt bra värvningar är redan klara.
Marcus Nilsson från Karlskoga är en riktigt bra spelare som jag har följt i Hockeyallsvenskan den här säsongen. Nästan lite för bra för att vara sant. En otrolig spelare i powerplay och en spelare som kan läsa spelet. Har en känsla av att det kommer bli ett och annat drömpass från den spelaren kommande säsong. Helt enkelt en spelare som kommer att gå hem hos oss på läktaren,
Välkommen till AIK, Marcus Nilsson
Christian Sandberg skrev idag på för tre säsonger till. Hur stort är inte det? En spelare med ett så stort klubbhjärta att många andra bleknar. Alla vet vad hans klubbkänsla betyder och han kan vara med och leda laget till framgång. Nu håller vi tummarna för att ”Sampa” får vara skadefri kommande säsong så att han är med från början.
Tack Sampa för att du stannar
Egentligen inte oväntat att Daniel Rudslätt tar över jobbet som sportchef. Rudslätt har varit tf under säsongen och han har kunskapen. Frågan är bara om han får ägna sig åt detta på heltid eller om han även ska vara med på marknadssidan? Jag tror på Rudslätt för det är en kille med massvis av kontakter bland spelare och vad jag vet så har han också varit ute och scoutat en hel del under förra säsongen.
Jag citerar @Black_Boris – vilken ni bör följa på twitter om ni inte gör det. ”Vi har inte bara Sveriges snyggaste klubbmärke. Vi har även Sveriges snyggaste sportchef också.”
Tack Daniel Rudslätt för att du väljer att stanna kvar i AIK
Jag träffade Patric Blomdahl nere på Ritorp – innan en juniormatch i helgen – när han precis hade avslutat ett träningspass på campen. Vi stod och pratade om ditten och datten, ja alltså den gångna säsongen och ett är väl rätt klart att det kändes oerhört skönt att klara kontraktet, men att det var en mycket konstig säsong med alla skador och sjukdomar som härjade i laget.
Passade självfallet på att fråga honom hur det kändes med C:et på bröstet och vad han tänkte om det. Blomman var ju självklart väldigt stolt över kaptensrollen men som han sa; -Jag var ju den som avskydde att prata med domarna tidigare och nu är det jag som SKA göra det, så visst känns det konstigt.
Laget kommer att köra fram till midsommar nu och sedan blir det ledigt i några veckor för att sen – som vanligt – starta säsongen på Gotland.
SM-FINAL PÅ HOVET
På lördag kl 15.30 spelas det SM-final på Hovet. AIK:s damer tar då emot Brynäs i en direkt avgörande final. Allt stöd som laget kan få kommer att hjälpa dem att bärga hem Guldet till vår anrika klubb.
Mer information kommer ni att hitta på AIK:s officiella hemsida inom den närmsta tiden.
Kvartsfinal på Ritorp
I morgon torsdag (21 mars) spelar vårt J18-lag kvartsfinal mot Modo. AIK har bara EN match hemma så hjälp laget till en chans att knipa en vinst från start. Matchpucken släpps 19:00. Modo är det högre rankade laget, vilket innebär två bortamatcher i helgen så en bra start är oerhört viktigt.
Hemkommen från match mellan AIK J20 och Malmös dito. Det som slog mig idag under matchen, var bristen på respekt hos spelare, och idag lönade det sig att spela vårdslöst.
Ska väl först och främst säga att det här absolut inte är unikt när det gäller just Malmö. Det finns i alldeles för många lag som spelar på samma sätt. Igår såg jag Rögle spela precis likadant. Djurgården har spelat så under många år. AIK har också haft ledare som agerat oprofessionellt, och det är självklart inte okej och jag är glad att de har vett att agera proffsigt nu.
Det är inte nog med att spelare inte respekterar varandra men när till och med ledare inte visar någon som helst respekt för motståndare eller domare, då undrar i alla fall jag vilken syn en spelare i unga år får.
Unga spelare har massvis av adrenalin och hormonerna sprutar. Om då inte ledare tar tag i dessa spelare och talar om vad som är rätt och fel, vem ska då göra det? Det gäller även domare. Dem har verkligen chansen att prata med spelarna om vad som gäller på isen och absolut inte acceptera verbala påhopp.
Under dagens match så uppträdde Malmös spelare otroligt vårdslöst och för att inte glömma bort deras ledare som i båset står och skriker; -”Din jävla pajas” till domaren. Har man en sådan ledare då kan jag förstå att spelarna blir som dessa unga killar. Det ska tilläggas att det var långt ifrån alla, men fyra, fem spelare är fyra för mycket.
Självfallet kan det bli så att det rinner över för någon av AIK:s spelare, men då får dem oftast en åthutning av ledarna som påminner dem om vad som gäller. Sådant respekterar jag.
Detsamma gäller när ett lag gör mål. Att slå klubban i sargen är helt okej, men att skrika högljutt med tonläge c är inte okej. Det är så otroligt respektlöst. Jag har hört det alldeles för många gånger och jag förstår inte grejen helt enkelt.
I NHL så gör man inte vilka målgester som helst, utan bestraffning. Man ska helt enkelt visa respekt för motståndarna. Här kan spelare göra precis vad som helst och är det ingen som uppfostrar spelarna, ja då kommer det fortsätta så här.
Igår blev Niklas Lundström överkörd riktigt fult. Idag hände det ett flertal incidenter. Theodor Lennström blev utvisad efter att han försvarade en av AIK:s spelare som fick ett rapp över halsen av en Malmöspelare. Helt rätt att agera, men domaren missade händelsen så Lennström fick game tillsammans med Malmöspelaren som han slogs med, men, han fick även en tvåa för att ha startat bråket. Malmöspelaren som rappade, ja han fick sin femma och inget mer.
Det var ett flertal händelser under matchen som inte var speciellt snygga och jag kan för mitt liv inte förstå hur man som ledare tillåter ett sådant spel. Hockey är en utav de absolut vackraste sporter jag vet men den förstörs när lag går in för att spela fult och idag lönade det sig, tyvärr.
Jag är möjligen partisk i målet men är det något jag är väldigt stolt över så är det våra spelare och hur de agerar på isen. Det blir aldrig tjafs med domarna. Man står inte och skriker sig hesa i båset utan man tar domsluten och biter ihop. En gång i dagens match hände det att en spelare sa till en linjedomare att domaren borde ha tagit båda spelarna i stället för enbart en. Detta var faktiskt dessutom korrekt. Jonathan Andersson får benen undandragna av en Malmöspelare i en kamp vid sargen. En solklar tripping men domaren låter detta passera. I stället blir Andersson utvisad för att han tog i pucken på ett felaktigt sätt. Det viktiga i denna kråksång är att Andersson nöjde sig med att säga det, sen inget mer.
Jag hoppas att hela AIK fortsätter på samma sätt även om det kostar en seger, för hellre visa respekt mot motståndarna än att framstå som svin.
Det ska löna sig att inte tjafsa med domarna när som helst. Det ska löna sig att uppfostra spelare och det ska löna sig att visa vad som är rätt och fel på isen och inte som nu, att man förlorar på det.
Fortsätt på samma väg AIK för en vacker dag så hoppas och tror jag att vi kommer att vinna på att agera professionellt även när det gäller unga spelare.
